Jag skäms lite för att erkänna det men jäklar vad skönt det är med ett tonåringsfritt hus just nu! Lika härligt som det är att träffa sonen efter en barnfri vecka lika skönt kan det faktiskt vara att lämna ifrån sig honom efter 1.5 vecka tillsammans med honom och ytterligare en lika hormonstinn tonåring. Ena sekunden älskar man dem sönder och samman, nästa går de en på nerverna så man får ta några djupa andetag och lukta på blommorna för att orka med dem…
Men vi har haft härliga dagar tillsammans. Först i Polen och sedan hos mig här hemma i Växjö, så jag ska inte bara klaga. Jag har t ex fått landen rensade. Dock tog det dem tre timmar att utföra det jag hade klarat på en timme själv MEN det blev gjort till slut. Vårt sista äventyr tillsammans var att få med W på tåget.. HUR är det möjligt att man kan missa att jag TRE gånger sagt att de måste äta upp, packa och plocka i ordning efter sig under de 30 minuter jag och Råttan var ute på vår joggingrunda??
Att komma hem och hitta dem i soffan med mobiltelefonerna i högsta hugg var INTE populärt. Särskilt inte eftersom tåget skulle avgå om 25 minuter.. Det som inte heller var särskilt populärt var att när vi 10 minuter innan avgång (vi hade inte köpt biljett) är halvvägs till stationen och någon inser att han glömt sin necessär, trots upprepade frågor om att ALLT var nedpackat. Hade inte tåget varit två minuter försenat (jag drog ut biljetten ur automaten en minut före avgång) så hade jag förmodligen fortfarande haft två huliganer inneboende. Puh!
Slutet gott, allting gott. Nu är det bara Råttan och jag. Råttan som för övrigt är utslängd p g a dåligt uppförande. Synd att man inte kan sätta henne till att rensa i rabatterna som en del i uppfostran. Tur att hon är en sådan pussgurka att man förlåter henne ganska snabbt ändå. Trevlig kväll!
Kram Å
Du är bäst, puss o kram mor