Helgen som passerat bjöd sannerligen på dramatik, och då syftar jag inte på att vi har haft nattgäster, åkt båt, dansat och sjungit karaoke både lördag och söndag…I lördags eftermiddag, när jag packade upp varorna till kvällens middag, hörde jag en jäkla smäll från väg 30. Instinktivt kände jag att det var något riktigt allvarligt som hänt. I Kärlekens sandaler (som stod närmast till) och med Inga-Lill under armen rusade jag upp till vägen för att se vad som hänt.Snett över vägen stod en kvaddad Volvo och rök. Det var glassplitter överallt och sidoairbagsen var utlösta. Bredvid stod en chockad kvinna täckt av glassplitter och småsår, och pratade i mobilen på ett språk jag inte kunde förstå.Min första tanke var att få på varningsblinkers, men eftersom det kom rök från bilen kändes det lite läskigt. Trots det utmanade vi ödet och strax därefter ringde jag 112, som var på plats med både ambulans, polis och räddningstjänst på mindre än en kvart. DET var imponerande måste jag säga!Det som hade hänt var att kvinnan väjt för en älg, genom att köra ut i vägrenen och preja ett träd, innan hon lyckades styra upp på vägen igen. I 90 knyck! Snacka om ÄNGLAVAKT och rådigt hanterande av sitt fordon!

Det som dock är sjukt beklämmande är alla de bilar som passerade olycksplatsen innan jag hann fram! Hur i helvete, rent ut sagt, är folk funtade som bara kör förbi en människa i nöd?! Tacka vet jag mina grannar, som en efter en, också anslöt till olycksplatsen!När kvinnans man, hans bror, kvinnans bror, syster och mor, också anslutit till olycksplatsen kunde vi alla andas ut. Själv fick jag tårar i ögonen när alla var så enormt tacksamma över att jag tagit hand om kvinnan och bjudit in henne till mitt hem för att landa.

Tyvärr bytte vi inte telefonnummer men jag hoppas att hon mår bra och så småningom vågar sätta sig bakom ratten igen.

Och vad gäller de empatilösa kräken som inte stannade tänker jag att karma kommer bita dem där bak. //Å