Älskade, älskade lilla pappa. Där uppe i himlen är du den enda som vet hur många gånger om dagen jag säger de orden. Åtta och en halv månad har gått sedan ditt stora, varma hjärta slutade slå och idag är det en vecka sedan jag, på din 80-årsdag, bar dig till graven.Jag minns fortfarande när du fyllde 40, och var typ den mest pinsamma pappan på jorden, när vännerna gjorde om berget du bodde på, till campingplats och fyllde hela tomten med gäster. TROTS att vi preppat hela tomten med knallkork, du och jag, kvällen innan.

50 hoppade du över, men 60-årsfesten gick inte av för hackor den heller. Då fyllde du färjan till Gdynia med familj, släkt, vänner, anställda och KÄRLEK. Herregud, den festen pratas det fortfarande om på Östersjön!

70-årsdagen bad mamma mig arrangera och firandet blev tyvärr inte som du önskat. Jag hade hyrt ett fantastiskt hus vid havet i Västervik, och enbart familjen var närvarande. Det visade sig dock tydligt att du hade önskat dig ännu ett stort firande, och därför lovade jag mig själv att fira dig kungligt, när du fyllde 80…

Nu blev det ju tyvärr ingen 80-årsfest på din födelsedag förra onsdagen, men ändå ett vackert farväl. Och vet du vad pappa? Du finns med mig varje sekund, och eftersom jag med flytten, lite vänt hemåt igen, känner nästan varenda kotte mig som “Kents dotter”, på min nya adress. Det, min fantastiska far, vet jag att du gillar! Kram Å