Som vi hade väntat och längtat. Efter två års pandemiuppehåll var det så äntligen dags för ännu en Almedalsvecka. Den sjätte i raden för mig och svägisen!Likt första gången, för 8 år sedan, körde vi på vår lilla gimmick att klä oss lika både dags- och kvällstid. Möjligen kändes det lite roligare för 8 år sedan men faktum är att vår klädsel alltid leder till uppmärksamhet och intressanta samtal, så även i år.Almedalsveckan började bra, med invigningsfest på Villa Alma, i regi av Meta (Facebook, Instagram, Whatsapp m.m.) och likt alla andra Almedalsveckor intervjuade vi intressanta människor från norr till söder. Alla intervjuer kan du hitta på maqt.se Instagram– och Facebook konton och först ut var Maria Ludvigsson, CFO på Länsförsäkringar.Först ut bland partiledarna att tala i Almedalen var statsminister Magdalena Andersson och vi lyssnade såklart till talet med nyfikenhet och förhoppningar om att något nytt skulle serveras. Men som vanligt var det samma gamla tomma löften om att allt kommer bli så mycket bättre om vi bara lägger våra röster på sossarna. Om allt nu skulle bli så mycket bättre om vi gör det, förstår jag inte varför det mesta har blivit så mycket sämre under de 8 år som sossarna redan regerat. Talet kändes litegrann som “sent skall syndaren vakna”. Min personliga åsikt (alltså inte maqt.se som är neutralt och partipolitiskt obunden) är att vi måste byta regering snabbare än kvickt!Något som också var sig likt under Almedalsveckan var priserna. Vi hade turen att boka ett ledigt rum, på Strand hotell för ett år sedan, till ett överkomligt pris. Och när vi checkade in förstod vi varför…Rummet låg i något som kändes som ett annex och var sannolikt inte renoverat sedan 60-talet. MEN det hade bästa grannarna Marie och Richard, samt en stor terrass som uppvägde heltäckningsmattan.På tal om pris så har ju matpriserna stigit något hutlöst. I alla fall på vissa restauranger… Jag verkligen älskar Strands Veranda men att betala 375 riksdaler för två pyttesmå rödingfiléer med en matsked palsternackspuré och ännu mindre dillmajonäs samt lite picklad gurka, morot och fänkål. Det är hutlöst!Nä tacka vet jag en fläskfile Oscar på planka med potatismos, rödvins- och bearnaisesås, baconinlindad sparris, rotfrukter samt handskalade räkor för 195 riksdaler på Plaza!En av de mest eftertraktade och uppmärksammade mingelfesterna under Almedalsveckan är Petter Stordalens mingel på Clarion Visby.Petter höll som alltid ett bejublat tal med stor entusiasm och inlevelse. Även hans hälften så gamla flickvän var på plats. Förlåt mig men jag har lite svårt att förstå mig på den grejen. Jag gillar Petter, och var och en får såklart gilla vem den vill, och flickvännen är verkligen supersöt. Men tekniskt sett skulle hon faktiskt kunna vara hans barnbarn. Nå väl, så länge de båda tu är lyckliga tillsammans så är såklart allt gott men åldern tar förr eller senare ut sin rätt, även om man som Petter är ett unikum för sin årgång.Någon annan som också är unik är Liberalernas partiledare Johan Pehrson, som jag för övrigt är skyldig en gentjänst efter att ha fått låna hans och exfruns stuga i Hundfjället för några år sedan. 

Att träffa Johan, som dagen till ära firade att Liberalerna, för första gången på två år, är över riksdagsspärren, är alltid ett nöje och särskilt trevligt är det när han sänker sig till min nivå.Kvällens överraskning var Tove Styrke på Petters scen och kanske var det bästa kvällen, som avslutades med spännande samtal tillsammans med Per Schlingmann och hans vänner.Trots sena nätter har vi varit noga med att delta i de mingel och seminarier vi hade anmält oss till. Ett utav dem var med Margeaux Dietz, som för övrigt knep den sista burgaren i nattgatuköket, framför näsan på oss, natten innan.Vi har verkligen förenat nytta med nöje och ett av de mysigaste nöjena var en snabbdejt med min härlige ex svärmor, som jag inte träffat sedan i höstas, men saknat så!Varje år undrar min ömma moder om vi “bara festar” under Almedalsveckan, och jag kan förstå att det kan upplevas så. För självklart festar vi också!
Men framförallt går Almedalsveckan ut på att nätverka, knyta nya kontakter och vårda de gamla.Nätverksmässigt skulle jag säga att årets Almedalsvecka varit en av de bästa. Men det som hände på onsdagseftermiddagen, bara ett par hundra meter från vårt hotell, lade sordin på allt.Trots det rigorösa säkerhetspådraget kring Almedalsveckan blev SKR:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren, knivmördad av Theodor Engström på Donners plats i Visby.Det som hände är både oförståeligt, oförklarligt och fullständigt oacceptabelt. Efter mordet på Ing-Marie Wieselgren kommer Almedalsveckan sannolikt aldrig bli sig lik.Vi försökte fortsätta le och vi gjorde t o m ett försök att finna glädje i DJ Battle, som alltid är en stor händelse under Almedalsveckan. Men allt det roliga fastnade liksom i halsen.Istället slog vi oss ner på Verandan, tvärs över gatan och konstaterade att det sämsta med Almedalsveckan inte var de höga priserna, tomma löften, skoskav eller att det bara var en bråkdel av de evenemang det brukar vara. Det sämsta med Almedalsveckan var att världen förlorade Ing-Marie Wieselgren och känslan av otrygghet som smyger sig på. //Å