Vad är det med dagarna denna veckan? De liksom bara försvinner för mig. Det måste vara något solsystemfel som resulterat i kortare dagar, för inte heller idag har jag hunnit med en bråkdel av det jag skulle göra.
Bl a fick jag en uppgift av min psykolog (du vet killen med muskler jag numera har ca 20 schemalagda dejter med) tidigare i veckan. Uppgiften bestod i att:
1. Identifiera problemområden
2. Sätta upp realistiska mål
3. Sätta upp nödvändiga delmål
Det låter kanske lätt som en plätt men personligen måste jag vara i helt rätt “mode”, och ha gott om tid, för att lyckas med uppgiften. Så den får helt enkelt vänta till imorgon.
På tal om psykoterapi ringde en väldigt speciell och fin vän, som också krockat med väggen, tidigare idag. Hen påpekade att det ofta är högpresterande som bränner ut sig och tillade något extra tänkvärt. “Man måste brinna för något för att bli utbränd”.
Med det hoppas jag att rätt “mode” infinner sig imorgon och tar kväll med flickorna i soffan istället för att psykoanalysera. Kram Å
Du har gjort en upptäckt.
Att tiden bara går fortare ju äldre man blir.
Fråga päronen.
Jag har själv märkt det.
Kram L
Men hur är det möjligt?! Kram Å
Men en annan sak med att fylla 50.
Nu är du 50 plus en vecka.
Då är du på den senare halvan till 100.
Kram L
Hahaha, tack för påminnelsen! Kram Åza