Nu återstår inte många timmar av min 21-dagars yogadetox och även om jag är “fri” att stoppa i mig vad jag vill och inte “behöver” yoga och meditera fr o m imorgon känner jag att det är mycket jag kommer fortsätta med framöver. För jag har verkligen skaffat mig nya och bättre rutiner och vanor under dessa tre veckor.
Dagens största begivenhet var att rida med ut i skogen när Stall Lidsjö skulle jobba på inridningen av 3-åringarna. Men först blev det torsklunch hos Päronen som gjorde ridningen möjlig genom att hundvakter för Inez och Inga-Lill.
Jag fick rida en av mina absoluta favoritkillar i stallet, nämligen Rytkyl som är som en stor hund och gärna kelar i boxen. 
Jag blir alldeles tårögd varje gång jag ser den här underbara Ardenner hästen. Om det inte varit för Victoria hade han nämligen inte varit i livet nu eftersom hans uppfödare tänkt avliva honom eftersom han inte var ett “hingstämne”.
Istället för avlivning är han idag en nöjd och glad valack på Stall Lidsjö och det är något med honom som får mig att tro att han är sådär extra mysig och snäll för att han är tacksam för livet.
Alltså vilken eftermiddag vi fick i de småländska skogarna. Sol och ångande hästar som frustande pulsade fram genom snön. En mycket bättre söndag är nog svårt att få.
Den lyckan och harmonin jag känner när jag sitter på hästryggen är oslagbar och jag kan inte komma på ett bättre sätt att avrunda min yogadetox.
Blir du också sugen på att boka en rid-, eller slädtur med hästarna på Stall Lidsjö får du gärna höra av dig till mig eller Victoria så styr vi upp något bra tillsammans.
När vi hade ridit färdigt kom Päronen förbi och lämnade tillbaka Råttan och Inga-Lill som tydligen inte alls skött sig något vidare utan busat typ hela tiden…
Inte konstigt att båda slocknade direkt när vi kom hem och sannolikt blir kvar i soffläge större delen av kvällen. Det blir lugnt och skönt med andra ord.
En fin avslutning på helgen önskar jag dig och dina kära. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
0 kommentarer