Då har ännu en brun helg passerat. Med brun menar jag att solen har lyst med sin frånvaro och att naturen är just brun. Får erkänna att det varit lite svårt att glädjas åt alla härliga vinterbilder, med strålande solsken i backen, som vänner norröver lagt ut i sina flöden. Själv har jag klafsat omkring i den småländska leran och bara ägnat mig åt hunduppfostran hela helgen. Det fick mig att tänka på en dråplig händelse när mina föräldrar också hade hund. Själv hade jag en alldeles underbar Staffordshire Bullterrier som hette Lizzy. När Lizzy var knappt ett år undrade hennes uppfödare om jag kunde tänka mig ta hand om en kullsyster som tagit över sin dåvarande mattes liv fullständigt och måste omplaceras. Eftersom jag inte hade möjlighet till det, och visste att mina föräldrar innerst inne saknade hund i huset (men aaaaaldrig skulle skaffa en ny), planerade jag en kupp. Bonnie (som det lilla monstret hette) fick helt enkelt följa med de 25 milen hem till mor och far när jag skulle på besök. Och där blev hon kvar tills hon på ålderns höst somnade in på sin plats i köket, där hon brukade vara när hon inte sov under täcket hos pappa förstås.Bonnie var väldigt… speciell. Men hon om mamma utvecklade en fin vänskap och dit mamma gick, där var Bonnie. Ett litet monster fortsatte hon dock vara hela sitt liv och det enda som hon var rädd för var nyårsraketer.Nu till den dråpliga händelsen som utspelade sig vid ett tillfälle när mina föräldrar hade utländska gäster. Bonnie var som vanligt helvild, hon hoppade och bet i allt och alla, på sitt vanliga uppspelta sätt. Mina föräldrar gjorde såklart allt för att försöka lugna ner henne, utan större framgång.

När gästerna var omplåstrade (nu överdriver jag lite för Bonnie skadade aldrig någon, hon var bara lite… glad) frågade en utav dem försynt om hundens namn var NEJ, vilket inte var särskilt konstigt för så fort Bonnie dök upp gjorde hon oftast något som fick min ömma moder att utbrista nej, nej, NEJ.Tyvärr har jag inga digitala bilder på varken Lizzy eller Bonnie men faktum är att de båda hade nästan identisk färg som Inez. Så ni får hålla tillgodo med henne (och Bäbis såklart) istället. //Å