Här är tillvaron, som du säkert förstått, fullständigt upp och ner för tillfället. Det bästa med “uppåneret” är att allt ifrån kärleksbekymmer till ensamhetskänslor och pandemiskräck är som bortblåsta. 
Sedan igår lever jag som i en egen liten värld, tillsammans med min lilla familj som sedan igår består av fyra! Igår hämtade vi ju äntligen hem vår efterlängtade Inga-Lill.
Efter att ha gått igenom allt ifrån veterinärbesiktningsintyg till pass och köpekontrakt var det dags att introducera Bäbis för Råttan. Ett eldprov som jag varit lite orolig för eftersom Inez (aka Råttan) är en ganska dominant tik. 
Första mötet gick borta gick bra, andra också. Men hemma gick det betydligt sämre.
För att göra en lång historia kort uppförde sig Råttan riktigt dåligt när vi kom hem, trots att vi stannat en gång på vägen för att rasta dem tillsammans en gång till. Hon bevakade varje steg Inga-Lill tog och ställde sig hotfullt i vägen, framför henne, vart hon än sig vände.
Först hoppades jag att Råttans sätt att agera bara var ett sätt att dämpa Inga-Lill, men något i magen sa mig att det inte kändes helt okej. Så jag filmade några tillfällen och skickade till mina hundcoacher, Magnus och Mia på Care4Dogs. 
Eftersom jag förvarnat om att jag skulle kunna behöva en konsultation kom svaret snabbt och det handlade tveklöst om att jag som “flockledare” behövde gå in och bryta Inez beteende direkt. Så det gjorde jag och några timmar senare lade sig äntligen lugnet på vår gata i stan.
Allvarligt talat har jag aldrig sett Råttan så utmattad som hon var igår (och sällan mig själv heller). Men trägen vinner och det som slagit mig idag, när jag sett vilken skillnad det är i hur Inez bemöter Inga-Lill efter att jag gick in och korrigerade, är att ett bra ledarskap lönar sig i längden. Oavsett om det gäller affärslivet eller hemma.
Summa summarum var vi alla ganska slut när kvällen kom och efter att ha presterat sin första nummer två i MITT SOVRUM (såklart som Tim sa) väcktes jag bara en gång av liten Inga-Lill som behövde ut och lägga en till vid 02-tiden inatt.
Hoppas att du får en riktigt fin Trettondagsafton. Här väntar varken bal, Champagne eller femrätters men jag är lycklig som har två hundar som accepterat varandra och mer än nöjd med det som väntar från köket… //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Det gäller att vara förberedd när man skaffar en valp, vilket du verkligen har lagt ner mycket möda på. Förstår att Inez inte förstått att nu har hon konkurens, tänk att fått vara medpukt hela livet så kommer det en rival. Skönt att ni klarat av att markera vem som bestämmer. Minns när jag hade valp för 30 år sedan, då blev jag uppmanad av uppfödaren att lägga tidningar på golvet i en hörna första tiden. Dessutom skulle valpen exakt samma tid på kvällen “läggas” i egen rum och stängd dörr. Grymt tyckte jag men det fick bli så. Den valpen blev sedan 12år och gick och la sig kl 21 i alla år. Uppfödaren kom och besökte lite då o då, krav från deras sida. Om jag inte skött mig hade dom rätt att ta tillbaka valpen. Men det var på 80-90-talet.
Lycka till med hundarna, charmtroll båda två, men på olika sätt.
Cyberkramar från ett regn-och blåsigt Öland.
Underbar historia Tant Mumman. Och det är nog så att både folk och fä mår bäst av rutiner. Kram Å
hahaha kommer aldrig glömma när vi skaffade hund nr 2 i familjen…..första kvällen satt vi i soffan med två kopplade hundar i varsin ände och undrade vad fan vi hade gett oss in på….nr1 accepterade 2an när vi va ute och gick men så fort vi kom hem gav han sig på den nya…. efter dock ca en vecka så gick det mycket bättre och till slut blev de vänner som kunde leka och ha roligt dock märkte man att den gamla hunden aldrig tydde sig till den nya så som den nya gjorde till honom….och när den gamla till slut gick bort så sörjde den nya hunden honom ganska länge och det va så sorgligt att se
Å herregud, då ska jag verkligen inte klaga. Tack för att du delar med dig. Stor kram Å
Superbra gjort av dig att ta hjälp och styra upp situationen med en gång! Så ansvarsfulla önskar jag att alla hundägare vore.
Tack Katarina. Instämmer med mina hundcoacher att hunden gör rätt om vi människor gör rätt. Bättre att göra rätt från början än att behöva lära om och framförallt utsätta andra för fara. Kram
Hade samma bekymmer som du här hemma (också franska bulldoggar) med en äldre som absolut ville göra livet surt för den lilla valpen. Han vaktade ALLT och gjorde utfall så fort hon rörde sig. Han kunde t ex få för sig att vakta en förgätmigej i gräsmattan (riktigt dum!) och öronen låg helt bakåt på honom i en vecka. Det hela slutade med att de delade sovplats ett tag till dess att han, den äldre, blev sjuk och fick somna in. Vi undrade dock också ett tag vad f-n vi hade gett oss in på 🙂 Lycka till med den lilla tussen! Helt ljuvligt litet liv 🙂
TACK för din stärkande berättelse. Alltid skönt att höra man inte är ensam. Stor kram till dig.