Belinda Bagger träffade jag första gången för några år sedan genom vårt gemensamma engagemang i Företagarna. Belinda är en sån där tjej man lägger märke till direkt, en sån man gillar, en sån man ser upp till och vill vara vän med. Men Belinda är också, likt min far en av tre som drabbades av cancer i år.
När jag frågade om jag fick dela hennes helvetesresa, som hon lade ut igår, var svaret: “Helt ok! Bara glad för ju fler den når ut till! Jag la ut den just för att kunna hjälpa andra genom denna hemska sjukdom!” Läs hennes gripande men samtidigt peppande berättelse här. //Å
JAG ÄR EN AV TRE – EN AV TRE SOM DRABBADES AV CANCER I ÅR!
När jag frågade om jag fick dela hennes helvetesresa, som hon lade ut igår, var svaret: “Helt ok! Bara glad för ju fler den når ut till! Jag la ut den just för att kunna hjälpa andra genom denna hemska sjukdom!” Läs hennes gripande men samtidigt peppande berättelse här. //ÅJAG ÄR EN AV TRE – EN AV TRE SOM DRABBADES AV CANCER I ÅR!“Egentligen hade jag bestämt mig för att inte lägga ut ett enda inlägg om min sjukdom på sociala medier men efter det som jag och min familj går igenom känns det viktigt att få ut budskapet om att inte ge upp, att det inte bara är den cancerdrabbade som lider och hur viktig Cancerfonden är.
Är du känslig eller pryd så sluta läs nu.
Tidigt i våras så började jag få värk i ryggen. Med tanke på hur många timmar om dygnet som jag satt vid skrivbordet och jobbade tog jag för givet att det var överansträngning. Efter ett tag började det stråla ner i benen och då tog jag kontakt med en massör som jag gick till varannan vecka, hon gav mig även övningar som jag gjorde flera gånger om dagen.
Samtidigt började jag äta nyttigt, bla Havregrynsgröt till lunch varje dag. Smärtan efter jag hade ätit varje gång blev outhärdlig. Slutligen under påsken åkte jag in till akuten. Sjuksköterskan kliade sig i huvudet och sa: Jag vet inte var jag ska göra av dig. Du får ta kontakt med din VC imorgon. 
Sagt och gjort, dagen efter fick jag tid hos en helt underbar äldre doktor på Söderåsens Vårdcentral. Han tog prover och skickade mig till deras sjukgymnast som jag fick ännu fler övningar av och rådet att gå en halvtimme om dagen.
Sagt och gjort, dagen efter fick jag tid hos en helt underbar äldre doktor på Söderåsens Vårdcentral. Han tog prover och skickade mig till deras sjukgymnast som jag fick ännu fler övningar av och rådet att gå en halvtimme om dagen.Mina dagar därefter började 05.00 om morgnarna, en halvtimmes promenad innan jag körde ut till kontoret där vi hade fullt upp med både Coronaärenden och deklarationer. Kvällen avslutades med alla övningar.
Smärtan blev bara värre och värre och till slut kvarstod bara att kolla tarmarna. Min underbare doktor vägrade ge upp, han skulle hitta felet!
Mitt blod i avföringen som jag haft i två år och som jag trott berodde på klimakteriet började diskuteras. Jag har alltid varit väldigt pryd av mig och det kändes väldigt jobbigt när han skulle kolla och känna första gången. Han försökte dock lätta upp det med: Belinda nu känner vi ju varandra bra, detta fixar du och jag! Efter det skickades jag snabbt till Specialistläkarna i Helsingborg.
En solig julidag var det dags och jag darrade i hela kroppen när jag kom dit. De fick börja med att ge mig lugnande innan Koloskopin.
När han var klar sa han: Jag har en negativ nyhet och en god.
Den negativa är att du har en väldigt stor elakartad tumör i ändtarmen/slidan. Det positiva är att det antagligen bara är en.
Där och då rasade min värld samman och jag hade bara tre tankar i mitt huvud:
Jag vill inte dö.
Jag har inte upplevt allt jag ska med mina barn.
Tack gode gud att jag fått uppleva så mycket som jag fått med mina barn. 
Resten av besöket blev ett virrvarr och det jag uppfattade var att jag nu skulle in i ett snabbspår och jag skulle bli kallad. Jag gick ut därifrån med en ritning av en kropp med min tumören inritad på.
Resten av besöket blev ett virrvarr och det jag uppfattade var att jag nu skulle in i ett snabbspår och jag skulle bli kallad. Jag gick ut därifrån med en ritning av en kropp med min tumören inritad på.Promenaden hem bestod av tre samtal till 3xBagger.
Efter de samtalen hade jag lovat två saker:
Inte ge upp och att vara brutalt ärlig.
Två löften som jag hållet hela fighten!!!
Sedan gick allt snabbt; röntgen av div. slag innan det var dags för möte med kirurgen. Med mig hade jag 3xBagger och vi var lika vita i ansiktena när vi kom in. Ganska snabbt förstod vi att läkaren såg en väldigt god prognos på detta och att jag bara skulle se till att ägna mig åt sådant som gav mig glädje och se till att ha stöttande människor omkring mig.
Planen var strålning därefter cytostatikabehandling (cellgifter) och slutligen operationer bestående av bla stomi. Samtidigt fick jag erbjudande om att få hjälp av kurator (till både mig och mina anhöriga), sexolog, fysterapeut och genetisk undersökning.
Jag tackade ja till allt!
Därefter gick allt väldigt fort. Jag fick kallelser varje dag i brevlådan och plötsligt var det dags att bege sig till Lunds Onkologmottagningen. Där fick jag bla för första gången i mitt liv tatueringar- små prickar i underlivet som skulle hjälpa dem att ha mig i rätt position under strålningarna.
Sedan ägnade jag 5 vardagar nere i Gula rummet, vilket jag liknar vid ett rymdskepp. Prydheten hade för länge sedan försvunnet och jag klädde utan problem av mig och la mig på britsen. Under strålningarna låg jag och tänkte:
Nu din jävel blir du bombad
Du har bosatt dig i fel kropp!!!!
Du har bosatt dig i fel kropp!!!!Strålningen gick mer eller mindre smärtfritt, men det var efteråt som helvetet började. I och med att det var underlivet som strålades är det där biverkningarna satte sig och jag fick stora öppna sår som gjorde att jag under månader knappt kunde gå eller sitta.
Därefter påbörjades cytostatikabehandlingen vilken gjorde att jag låg dreglandes medan ögonen gick i kors på mig. Samtidigt började immunförsvaret dippa och jag blev akut inlagd två gånger. Första gången fick jag se sjukvårdens baksida. Jag hamnade på KAVA i Hbg. Där fick jag bla själv hålla koll på mina mediciner, vilket kan vara lite jobbigt när man ligger på ett 4-mans rum (fastän jag som cancerpatient skall ha eget rum) och inte vill väcka de andra 05.00 med ett mobilalarm.
Andra gången jag blev akut inlagd hamnade jag på en helt fantastisk avdelning, Kirurgbröst. Vet inte om det var för att jag bad läkaren i Lund om att slippa Hbg pga rädslan att hamna på KAVA igen och han lovade att kontakta Hbg och påtala detta eller för att jag hade panik när jag kom in på akuten över att bli lämnad på KAVA igen.
Det där med att fokusera på positiva saker kan ibland vara svårt och ibland har man tur. Tex när doktorn kommer in och berättar att de inte vet hur de ska få upp mitt immunförsvar och sedan på eftermiddagen ser man att man är en av tre nominerade som Årets Påverkare. Då byts tårar av rädsla ut mot glädjetårar.
Eller när en klient ringer och frågar hur det är med mig!
Jag har världens bästa klienter och kollegor som har stöttat mig hela tiden
Mitt jobb är också en stor del som gjort att jag har haft annat att tänka på. Att lägga sig i soffan och tycka synd om sig själv finns inte!!!
Mitt jobb är också en stor del som gjort att jag har haft annat att tänka på. Att lägga sig i soffan och tycka synd om sig själv finns inte!!!Något annat som gett mig styrka är alla fina meddelande från alla i min omgivning.Och all sjukvårdspersonal inom Cancervården är helt fantastisk och stöttande varje dag.
Och all sjukvårdspersonal inom Cancervården är helt fantastisk och stöttande varje dag.Slutligen var det igår, fredag, dags för planering av operationer nere i Malmö med både kirurg och plastikkirurg. Ni förstår jag skulle få en helt ny bak också!
Men efter flera undersökningar av flera kirurger kom de fram till att tumören nu minskat så pass mycket att det finns chans för att den förtvinar av sig själv. Som sagt; den jävlen satte sig i fel kroppNu ska vi vänta en månad och se vad som händer. Oavsett vad så har behandlingen tagit och tumören har minskat och fler har inte tillkommit!
Nu ska vi vänta en månad och se vad som händer. Oavsett vad så har behandlingen tagit och tumören har minskat och fler har inte tillkommit! Under dessa månader har jag lärt mig så mycket; jag tar inte livet förgivet, jag stressar inte längre, jag uppskattar sådant som jag innan tagit för givet (att tex duscha själv utan hjälp), att jag har så många fina människor omkring mig som stöttar mig och jag är inte prydd längre!!Att gå in på Apoteket med en inköpslista som man fått av Sexologen för att inte underlivet skall växa samman efter strålningen och diskuterar rätt massagestav och glidmedel stör mig inte det minsta!!!
Att gå in på Apoteket med en inköpslista som man fått av Sexologen för att inte underlivet skall växa samman efter strålningen och diskuterar rätt massagestav och glidmedel stör mig inte det minsta!!!Dessa månader har bjudit på så många biverkningar som jag inte trodde var möjliga från skalpen ner till fotsulorna som varit tuffa att ta sig igenom. Men det som varit jobbigast är att ha suttit isolerad pga Corona de senaste två månaderna. Att ta sig igenom dessa cytostatikabehandlingar helt själv utan en axel att luta sig mot har varit tufft!
Slutligen vill jag tacka Jensenklanen för allt stöd
Och det finns 6 personer som funnits där dag ut och dag in.
Min Mor, Benny och Charlotte stort tack för all stöttning och alla skämt ni bjudit på som gjort att tårar förbytts mot skratt
Och sist och största tack till 3xBagger, Gunnar, Christoffer och Cassandra. Ni är fantastiska.
Som ni ställt upp natt som dag med Nattpassning, ”färdtjänstkörning”, handling och enorm stöttning! Ni är bäst!
Som sagt min kamp är långt ifrån över men jag ger inte upp och jag har det viktigaste; enorm stöttning runt om mig som lyfter mig när det är jobbigt!
Så du som har fått ett hemskt besked och kämpar: ge inte upp!
Och ni runt omkring som stöttar, ni är grymma!!! Se till att ni själva ges tillfälle att bearbeta detta, tex kuratorer.
Och Cancerfonden; tack för att ni finns.”//Belinda Bagger
//Belinda Bagger
Så fint och starkt av din vän att dela med sig.
Kan bara instämma. Kram
Tack för din berättelse
Jag säger detsamma.🙏❤
❤️
❤️ så fint att dela med sig!
Fällde en tår när jag läste berättelsen😢 min man fick ett cancerbesked för 3 år sedan och vi gick igenom hela den grejen!
Så allt kom bara över mig igen.
Men det gick bra och min man är frisk.
Han var helt grym under hela tiden. Opererades först och sen ett halvår med cellgifter.
Han var den starka! Han var som en robot. Jobbade heltid hela tiden och sov på kvällarna och helgerna för att han var så trött. Men det var nog hans sätt att ta sig igenom det.
Och en annan försökte bara finnas där.
Tufft att stå bredvid också men så tacksam att allt gick bra❤️
Underbart att höra att det gått bra för din man! All styrka till er. Och ja det är verkligen starkt och fint av Belinda att dela med sig. Stor kram Å