Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer säger man ju men jag skulle nog vilja säga barn är lika med bekymmer..
Nu menar jag såklart inte att skaffa barn bara handlar om att dra på sig en massa bekymmer. Framförallt och största delen av tiden är det ju fantastiskt med barn men redan när man bestämmer sig för att skaffa barn börjar bekymrandet…
– kan jag bli gravid – kommer jag gå sönder – är barnet friskt – kommer amningen fungera – plötslig spädbarnsdöd – andas han – sover han för mycket/för lite – kryper han sent – kommer han trilla och slå sig när han går – pratar han sent – får han inga tänder o s v tills de börjar förskolan.
Under skolåren kommer andra bekymmer…
– har han kompisar – han blir väl inte mobbad – läser han bra – räknar han rätt – räcker betygen – kommer han in på “rätt” program och skolan han önskar – måtte han inte hamna i fel sällskap – Gud nåde om han blir överfallen – Tänk om han börjar med droger o s v.
Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att bekymra mig och listan över orsaker vi föräldrar kan bekymra oss över kan nog göras lång. Efter att ha lyssnat till mina egna föräldrars bekymmer har jag dessutom insett att bekymren över barnen är oändliga och bara skiljer sig lite i karaktär när barnen är 16 eller 47…
Nå väl, nu hade jag ju egentligen inte tänkt skriva om bekymmer som varit utan bekymmer som jag och tonåringen försöker lösa. TRE månader har gått sedan han flyttade ut och igår hade vi Snacket med stort S som jag väntat på så länge. Det gick bra. Till och med mycket bra. Så bra att sonen (efter ganska små påtryckningar) erbjöd sig att laga middagen.
Kycklingfärs med lök, champinjoner, cremé fraiche med chili och paprika samt senap (!) bjöds det på med spaghetti till sonen och squash i strimlor till mig. En rätt som smakade mycket omtanke och kärlek.
Utan att gå in för mycket på detaljer utmynnade gårdagens prat i att vi båda verkligen vill få vår relation att fungera igen, att båda är beredda att göra förändringar och att mina husregler gällande respekt och att alla i familjen hjälps åt gäller här.
Med det sagt är planen att vi börjar försiktigt och utökar successivt tills vi förhoppningsvis är tillbaka på varannan vecka igen och jag avslutar med att citera det sista sonen sa till mig innan han lämnade mig för en kort stund sedan “det är klart jag saknat dig, fattar du väl” . Därmed behöver jag i alla fall inte bekymra mig mer över det. //Å
Nu blev jag så rörd och glad för er skull att tårarna rinner..Stor Kram till Er ❤
Ja det känns verkligen bra. Stor kram tillbaka❤
Åh så glad jag blir för er båda!!
Tack snälla du. Kram❤
Så klart han saknat dig, men så härligt att höra!
//Berith
Ja det var ljuva ord att höra Berith!❤❤
Det var ju det jag skrev/sa.
Att det löser sig.
Grattis till er båda.
Kram L
Skönt att du fick rätt Lars. Kram❤
Så glad för er skull❤️ Förstod att de skulle lösa sig. Familje relationer kan va jobbiga. Vet av egen erfarenhet tyvärr. Har iinte kontakt med mina systrar längre. En sorg. Pga av respekt.
Så tråkigt när det skär dig o familjen. Beklagar. Tack Siv. Kram Å
Vad bra att ni är på gång igen. En dag kommer han att se tillbaka på detta och tacka dig för att du hade regler som ska följas hemma hos dig. Ställa krav är lika med att bry sig om.
Vet du vad, det tror faktiskt jag också. Har förklarat 1000 ggr att kraven är för att han ska bli en bra man.. Så småningom förstår han nog vad jag menar.. Kram Å
Var glad att han drar till sin pappa, min dotter när hon var i samma ålder drog till Göteborg till någon hon pratat med över nätet och fick inte tag på henne, jag var tvungen att efterlysa henne, hon var borta i 1 vecka…..
Å Herregud!! Det sägs ju att vi tjejer är ännu värre i tonåren… Jag har ju som sagt i alla fall vetat var jag haft honom.. Kram