“Mindre än en minut senare hörde vi skrik och såg hur människor i fullständig panik vällde ut från Centralstationen. Många ramlade och alla sprang. Sprang för sina liv. Tim gav till ett avgrundsvrål och skrek till mig att lämna väskorna innan han ryckte åt sig Inez. På något mirakulöst sätt fick vi ändå med oss väskorna och sprang samtidigt som Poliserna viftade med armarna och skrek till oss att springa för allt vad vi förmådde mot Kungsholmen, alltså bort från stan.”
Idag är det ett år sedan Tim, Råttan och jag skulle åka hem ifrån Stockholm när lastbilen körde in i Åhléns huset. En upplevelse vi såklart aldrig kommer glömma och som för alltid stal en del av vår trygghetskänsla ifrån oss. Men vi klarade oss. Vi har bara minnen som spökar ibland. Vi hade tur och ikväll tänder vi ljus för de själar som vandrade vidare p g a en dåres verk!
Vill du läsa inlägget jag skrev i sin helhet hittar du det HÄR.
En dag som denna känns det såklart extra viktigt att omge sig med nära, kära och tala om för varandra hur viktiga vi är för varandra. Därför bjöd vi in oss på en försenad påsklunch hos Päronen (eftersom vi var bortresta över påsk).
Älskade mor, som trots att hon har så ont i ryggen att hon knappt kan stå rak (hon ska äntligen opereras om några veckor) och älskade far, som bjussar på en nära döden upplevelse på min Facebooksida ikväll, fixade självklart till en liten påskbuffé till oss.
Som sagt, ikväll går våra tankar till Ebba, Lena, Mailys, Chris, Marie, hunden Iggy och deras familjer. Så HEMSKT och så MENINGSLÖST. Fuck Terror! //Å
0 kommentarer