För 14 år sedan var man ganska mörbultad och omtumlad vid den här tiden. Då hade jag nämligen kämpat mot tiden i 17 timmar för att äntligen få möta den finaste jag vet. Vårt första möte blev dock inte som förväntat eftersom Tims hjärtljud försvann och han därför fick dras ut med sugklocka och rusas iväg med innan jag ens visste om det var en pojke eller flicka som sett dagens ljus 06.50 den 12 april 2002. Det var början på en tid kantad av oro och två stora hjärtoperationer. Men det är en annan historia. Idag är det nämligen mest andra saker som oroar mig. Det är inte mycket som är som det en gång var… med en tonåring i huset. Dagen startade tidigt med att Råttan (som egentligen inte får vara i sängen och är väl medveten om det) och jag presentade och bjöd födelsedagsbarnet på frukost på sängen. I vanlig ordning sjöng och skrålade jag så gott det gick, samtidigt som Inez for omkring som skjuten ur en kanon (hon blir heeelt galen av ja må du leva) och sonen vänligt upplyste mig om att han sovit räv jäääätteläääänge. Precis som det brukar vara med andra ord..
Även om man fyller år så måste man såklart gå till skolan och Tim konstaterade ganska nöjt att det finns fördelar med att fylla år en skoldag. Då blir man ju firad hela dagen. Efter skolan hade Hjärtat bestämt att han ville bjuda på smörgåstårta så det fick det bli! För de som var tillåtna att äta det vill säga… För egen del blev det tofu med bönpasta (dag 8 av 9 på C9an). I vanliga fall hade jag aldrig valt det framför smörgåstårta men just nu njuter jag stort av allt jag tillåts stoppa i mig så även om jag dreglade stort efter smörgåstårtan så var det ganska ok med tofu, men bara ganska…
Kusinerna gillade varken bönpasta eller smörgåstårta så de bjöds på köttbulleburgare istället.
Något även Råttan gärna hade huggit in på som den picknickhedersgäst hon var..
Åsså blev det mera presenter såklart..
Kläder var något som stod högt på önskelistan vilket kusinerna Molly och Elwin hade svårt att förstå (men inte jag)..
Den mest generösa gåvan av alla var nog ändå Elwins. Man kan ju liksom inte ge mer än allt man har…
Eftersom vi startade firandet direkt efter jobbet och jag inte hunnit muta svägisen/kollegan till att baka något smarrigt fick det bli köpetårta. Alla som åt av den var dock rörande överens om att den var delikat (jag själv svävar i ovisshet men är stolt över att jag lyckades stå emot båda tårtorna)..
Precis som för 14 år sedan sken solen från klarblå himmel den 12 apirl. Dock trängdes inte familjen Brennander i ett uterum den dagen utan runt en nyfödd, skär, gosse med avlångt huvud (efter sugklockan) och storkbett i nacken på Växjö lasarett. Lika fantastisk då som nu. Stort GRATTIS på din födelsedag älskade unge!
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
0 kommentarer